Ärkebiskopen oroas av SD-politik | Inrikes | SvD

Ärkebiskopen oroas av SD-politik | Inrikes | SvD.

Jag delar den blivande ärebiskopens oro.

På SD:s hemsida läser jag att ”[v]i vänder oss emot det multikulturella samhällsbygget då det förutsätter splittring, utanförskap och även kräver att vi i Sverige ska anpassa oss till andra kulturer. Utgångspunkten måste vara att de som invandrar till Sverige ska anpassa sig till svensk kultur och svenska värderingar. Vi står upp för en öppen svenskhet där invandrare ska kunna bli en del av det svenska samhället. Vad som är viktigt för oss är att det finns en strävan hos de som kommer till Sverige att ta till sig svenska värderingar och bli en del av det svenska samhället.” Det kan ju låta enkelt och rakt på sak, men jag funderar på följande. Varför förutsätter det ”multikulturella samhällsbygget” (var pågår det, förresten?) ”splittring” och ”utanförskap”? Varför skulle inte olika kulturer kunna samexistera utan splittring och utanförskap – historien innehåller, i motsats till vad SD påstår, talrika exempel på detta, samhällen där olika kulturer tvärtom berikat varandra . På vilket vis har invandrare krävt att vi i Sverige ska anpassa oss till deras kulturer? Att vi i olika sammanhang går människor till mötes för att hitta en fungerande vardag är väl knappast detsamma som att invandrare kräver att vi skall anpassa oss till deras kulturer? Och så var det ju det där med ”svensk kultur” och ”svenska värderingar”.. Vad är det, egentligen? Vem kan definiera det? Nej, precis. Och om vi inte ens själva kan definiera det, då blir det förstås inte så lätt för en stackars invandrare att veta vad han eller hon skall leva upp till  de avseendena. Det finns säkerligen människor som utan att darra på manschetten anser sig kunna definiera vad som är ”svensk kultur” och ”svenska värderingar”, men jag tvivlar starkt på att deras definition skulle gå att underbygga på något sätt eller, för den delen, accepteras av merparten av människorna i det här landet. Dessutom betackar jag mig för att överlåta på SD att för mig definiera vad som är svenskt och vad som inte är det, i den mån en sådan diskussion överhuvudtaget har något intresse. Så jag hoppas att vi alla fortsätter stå upp för ett medmänskligt samhälle, byggt på god kultur och goda värderingar – oavsett nationellt ursprung.

Det krävs en haverikommission mot våldet | Brännpunkt | SvD

Det krävs en haverikommission mot våldet | Brännpunkt | SvD.

Av BRÅ:s statistik för 2011 framgår att dödligt våld oftast sker i hemmet, där insynen är begränsad. Det innebär att det är svårt för utomstående att ingripa och förhindra brotten. Ofta handlar det om socialt utsatta miljöer — framför allt är det personer med missbruks- och/eller psykiska problem som begår denna typ av våldsbrott och som många gånger även drabbas av dem. Dödligt våld begås sällan mellan personer som inte känner varandra — i drygt 70 procent av fallen är de inblandade bekanta med varandra. Vad som är ganska intressant i det här sammanhanget är emellertid att i omkring 70 procent av de konstaterade fallen av dödligt våld är offret en man.

Fem landsting erbjuder inte manlig omskärelse – DN.SE

Fem landsting erbjuder inte manlig omskärelse – DN.SE.

Vore intressant att se vilka reaktionerna skulle bli om SKL rekommenderade omotiverade medicinska ingrepp på flickor.

”Omskärelse är en rättighet” – DN.SE

”Omskärelse är en rättighet” – DN.SE.

Så det är med andra ord i sin ordning att könsstympa småpojkar, medan det självklart är förbjudet att könsstympa flickor? Varför duger religion och kultur som förevändning i det ena fallet, men inte i det andra? Jag är fullt medveten om risken för att omskärelser i stället utförs illegalt, av andra än läkare, om det blir förbjudet att utföra legalt, men det duger knappast som förevändning för att det skall vara tillåtet; samma skäl skulle kunna anföras för att det skall vara tillåtet att omskära flickor, bara det sker på sjukhus. Och det är det väl få som vill?

Och kom inte inte dragande med att det skulle vara medicinskt motiverat – det är det inte.

Mutande elever får behålla körkort | Inrikes | SvD

Mutande elever får behålla körkort | Inrikes | SvD.

Obegripligt. Har en person mutat en inspektör är det irrelevant om personen ifråga haft erforderliga kunskaper eller ej; körkortet skall återkallas och körprovet göras om. Annars uppmuntrar vi ju människor att muta. Och varför skulle eleven muta om han eller hon hade tillräckliga kunskaper, för övrigt? En muta tyder väl just på att eleven inte har tillräckliga kunskaper för att klara proven.

Här måste budskapet från lagstiftaren och myndigheterna vara glasklart; mutar du dig till ett körkort blir du ovillkorligen av med det om du blir upptäckt. Eventuellt borde det också införas en spärrtid på ett år innan eleven får försöka ta körkort igen.

Ohly, vården och äganderätten

Skatterna ska gå till vård – inte aktievinster | SvD.

Jaja, Ohly skriver åtminstone – inledningsvis i alla fall – att man skall köpa tillbaka sjukhuset, inte bara ta tillbaka det som på den gamla goda tiden… Men avslutningsvis förnekar han sig inte – det är ”… dags att ta tillbaka det som är vårt”. Respekten för den privata äganderätten sitter som vanligt löst hos vänstern – lika löst som intresset av saklig argumentation och underbyggda påståenden.

Pagrotsky och verkligheten

Här attackerar Leif Pagrotsky S Korselds programledare Sanna Rayman | SvD.

Tja, om fakta inte passar ihop med ideologin får man tydligen anpassa fakta… Pagrotskys framträdande understryker med all önskvärd tydlighet hur desperat läget i (s) är. Omställningen från fyrtiofemprocentsparti med abonnemang på regeringsmakten till ett parti med en väljarskara på samma nivå som Europas övriga socialdemokratiska partier är tydligen svår.

Tänkvärt

”It is not the critic who counts; not the man who points out where the strong man stumbled or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred with dust and sweat and blood. At best, he knows the triumph of high achievement; if he fails, at least he fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who knew neither victory nor defeat.”
– Theodore Roosevelt

Blandade känslor

Samtidigt som jag gläds åt moderaternas framgångar lokalt och på riksplanet tycker jag att det är bedrövligt att mer än var tjugonde väljare i Sverige faktiskt anser att Sverigedemokraterna är bäst skickade att leda landet. Sverige har nu fått sitt första uttalat främlingsfientliga parti i riksdagen (däremot inte det första extremistpartiet – den platsen håller, sedan länge, vänsterpartiet) och det är inget annat än en skam. Nu står hoppet i någon mån till Miljöpartiet – skall de våga lämna det kapsejsade samarbetet med (s) och (v)? Är talet om att ta ansvar för Sverige bara tom retorik eller finns det substans i vad de säger?

Thomas och tajmingen

”Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande” – DN.se.

Här sitter stackars Thomas Östros och kämpar med att få ihop en lång artikel om hur förfärlig och misslyckad alliansens ekonomiska politik var och är. Samtidigt publicerar SCB siffror som visar att svensk ekonomi växer starkt – under andra kvartalet ökade BNP med 4,6 procent jämfört med motsvarande kvartal förra året – och KI redovisar att RUT-avdragen sannolikt inte kostar staten ett öre men skapar ett stort antal vita jobb. Ibland vill det sig bara inte, Thomas…