Liberalism till vänster och höger – hd.se

Liberalism till vänster och höger – hd.se.

Egentligen borde jag kanske slutat läsa Lars Westerbergs artikel redan efter tredje meningen, i vilken han frankt konstaterar att det ”inte alls” finns ”… någon dominans av antiliberalism […] på kultursidorna.” Påståendet är i mina ögon närmast häpnadsväckande och jag tror att de flesta som någorlunda regelbundet läser kultursidorna i landets större tidningar har svårt att känna igen sig i Westerbergs beskrivning. Vänsterinflytandet över olika delar av kulturlivet är nog svårt att ta fel på för de flesta. Det förvånar väl ingen att vänsterpartiet, för att nämna ett exempel, till och med har skrivit in i partiprogrammet hur viktigt det är att använda kulturen som verktyg och arena för partiets politik. Westerberg fortsätter sedan med att, å ena sidan, vifta bort Nycanders synpunkter på Liedmans bok med argumentet att studenter minsann är kritiska läsare och säkert förmår värja sig mot eventuella promarxistiska tendenser i boken för att sedan, å andra sidan, i princip helt underkänna den kritiska förmågan hos alla de som läser DN:s, GP:s, SvD:s eller Sydsvenskans ledarsidor – inte kan väl dessa arma människor stå emot en ”… flod av liberalt tyckande” och förmå att tänka själva..? Det är svårt att inte känna en pust av forna tiders uppdelning politiskt medvetna och politiskt omedvetna. Någonstans där tappar jag intresset.

Ska Ohly bli vår röst? | Ledarsidan | SvD

Ska Ohly bli vår röst? | Ledarsidan | SvD.

Ännu ett skäl för de som funderar på att rösta på (s) att fundera en gång till; utsikten att den svenska utrikespolitiska agendan skall sättas av – eller ens påverkas av – vänsterpartiet är skrämmande. Tänk er för. Noga.

Bodström avböjde drogtest – DN.se

Bodström avböjde drogtest – DN.se.

Kan inte någon av landets journalister helt enkelt ställa frågan som många nu spekulerar om svaret på – ”använder du någon av de substanser som skulle givit utslag i testet?” Även om Bodström inte skulle svara ärligt på frågan kan sättet han svarar på avslöja en del. Och skulle det vara så att han inte använder något ligger det väl i hans intresse att klargöra det?

Ett tungt ansvar

De som sörjde murens fall – DN.se.

Peter Wolodarski berör i sin ledare ett för socialdemokraterna och miljöpartiet besvärande faktum – samarbetspartnern vänsterpartiets oförmåga att göra upp med sitt förflutna. Trots att partiet, i vart fall utåt sett, formellt tar avstånd från gångna tiders samröre med några av de mest brutala diktaturer som världen skådat finns det skäl att fråga sig om det är något annat än en läpparnas bekännelse. Läser man partiprogrammet känns de gamla elementen nämligen igen – de element som lett till ofrihet, våld och förtryck varhelst de prövats. Samhällets och den politiska maktens överhöghet över den enskilde i olika sammanhang, utvidgande av det offentliga ägandet i ekonomin, syftande till en slutlig kontroll över produktionsmedlen, motarbetande av privat ägande och privata etableringar – allt finns där. Nu är frågan – inser socialdemokraterna vilket ansvar man påtar sig om man sätter sig i en regering med det här partiet? Bryr man sig? Är det så viktigt att få regera landet att det inte längre spelar någon roll vem man regerar tillsammans med?

På vänsterfronten intet nytt

”De långtidsarbetslösa ska minska med 90 000 personer” – DN.se.

Socialdemokraterna skriver i en debattartikel idag om hur de planerar att minska antalet långtidsarbetslösa med 90 000 personer. Inledningsvis ondgör sig Sahlin och Östros över att arbetslösheten sedan hösten 2006 har ökat mer i Sverige än genomsnittet i EU. Huruvida detta verkligen är fallet råder det emellertid en viss osäkerhet om. Enligt Martin Flodén, en av de sex forskare i nationalekonomi som tillsammans utgör Ekonomistas, går det knappast att säga annat än att den svenska utvecklingen har följt genomsnittet i EU mycket nära under mandatperioden. Redan när det gäller delar av det sifferunderlag som läggs till grund för attacken på regeringen svajar det alltså betänkligt. Sahlin och Östros konstaterar förvisso att den globala finanskrisen påverkat utvecklingen (vilket nog får sägas vara en underdrift av mått), men försöker fortfarande sopa detta under mattan och i stället lägga ansvaret på regeringen. Det faktum att väljarna av allt att döma genomskådat deras tomma retorik förefaller inte bekomma dem. Påståendena om ett ”monumentalt misslyckande” klingar uppenbart ihåligt när väljarna betraktar den omvärld de lever i. Snarare är det så att en överväldigande majoritet av såväl väljarna som de ekonomiskt sakkunniga är överens – Anders Borg och regeringen har gjort bra ifrån sig och åtnjuter ett fortsatt stort förtroende, medan förtroendet för Sahlin och Östros är i botten.

Sahlin och Östros begår i sin artikel ett grundläggande misstag – de lägger alldeles för mycket energi på att kritisera regeringens politik och alldeles för lite kraft på att förklara hur de skulle lösa problemen. Sådant inger aldrig förtroende. Eftersom Sahlin och Östros är synnerligen erfarna politiker är detta emellertid knappast något nybörjarmisstag. Orsaken till att de lägger så mycket krut på att kritisera regeringens politik är lätt att se; deras ”lösningar” är i allt väsentligt samma gamla skåpmat som (s) serverat sedan decennier. Tvinga in människor i utbildningar som de inte är intresserade av och som inte leder någon vart, huvudsaken är att de inte syns i statistiken. Lägg till inrättande av fonder och infrastruktursatsningar, allt på känt socialdemokratiskt manér, och krydda sedan anrättningen med lite ”gröna jobb”, som ingen vet vad är eller var de skall uppstå. Kontentan? På vänsterfronten intet nytt…

Människorättsadvokat fick fly Iran – DN.se

Människorättsadvokat fick fly Iran – DN.se.

En påminnelse om att tillgång till en rättvis och opartisk rättsprocess, fri från övergrepp och trakasserier från stat och andra makthavare, på många håll i världen inte är någon självklarhet. Trots alla fel och brister är Sverige likväl en rättsstat, fjärran från de missförhållanden som tyvärr fortfarande råder i en del andra länder. Vi måste dock ständigt slå vakt om de grundläggande principer som bär upp vårt system och även tänka på att vi inte behöver gå så långt tillbaka i tiden för att hitta exempel på missförhållanden som aldrig skulle accepteras idag.

”The price of freedom is eternal vigilance” (Leonard Henry Courtney, 1st Baron Courtney)